”Näst efter bombningar är hyresregleringar det säkraste sättet att förstöra en stad på.”
– Assar Lindbeck
Nationalekonomer är eniga om att hyresregleringar leder till färre bostäder och bostäder av sämre kvalitet. I en undersökning bland 443 kanadensiska nationalekonomer svarade hela 95 procent att de höll med om det påståendet. I en senare undersökning bland 40 ekonomer (varav flera nobelprisvinnare) höll endast en ekonom med om påståendet att hyresregleringar har en positiv inverkan på kvantitet och kvalitet av bostäder i en stad.
Pristaksregleringar som den svenska hyresregleringen leder till sämre rörlighet på bostadsmarknaden, ökad segregation, fler ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter, svårigheter för företag att rekrytera kompetens, lägre nyproduktion och framförallt – långa bostadsköer. I Stockholm står just nu över 700 000 människor i bostadskö och i områden med högst efterfrågan behöver du ofta ha stått i bostadskö i decennier för att få ett hyreskontrakt.
Givet att det i princip råder konsensus om att hyresregleringar är skadliga, är det naturligt att fråga sig varför politiker är så obenägna att driva frågan om att avskaffa den svenska hyresregleringen. Svaret ligger i hur den politiska processen fungerar, något som har studerats av den nobelprisbelönte ekonomen James M. Buchanan och i Sverige av ekonomen Hans Lind.
Politiker och partier vill inte göra sig ovänner med starka intresseorganisationer eftersom det kan riskera att skada deras chanser att bli omvalda. Intresseorganisationer har därför stor makt över vad partier väljer att driva för politik. Problemet är att de politiska förslag som dessa intresseorganisationer driver inte behöver sammanfalla med vad som ligger i allmänhetens intresse. Det som avgör hur stark en intresseorganisation är bestäms nämligen av hur engagerade medlemmar de har, inte av hur bra deras politiska förslag är. Detta innebär att mindre grupper, genom att organisera sig, kan tillskansa sig fördelar på bekostnad av den breda allmänheten.
Att medborgare organiserar sig för att göra sina röster hörda är givetvis positivt och en viktig del av demokratin. Problem uppstår dock när en motstående röst saknas i det politiska samtalet. De som lyckats etablera sig på hyresmarknaden och fått ett förstahandskontrakt får ofta komma till tals, men tyvärr är den stora grupp av människor som står utanför inte organiserade för att stå upp för sina intressen.
Det saknas i dag en röst för de som drabbas av hyresregleringen. Vi vill stå upp för hyresregleringens förlorare. För de unga som bor kvar hemma hos sina föräldrar och därför inte helt kan ta steget ut i vuxenlivet. För de som tvingas tacka nej till en utbildning på annan ort eftersom det inte går att lösa ett boende. För de som hänvisas till osäkra andrahandskontrakt, med hyror som ändå ligger i nivå med eller ibland till och med högre än vad som hade varit fallet med marknadshyror. För alla som bor som inneboende i väntan på att få tillräckligt många ködagar för att kunna få en egen hyresrätt. Och för alla kvinnor som på grund av bostadsbristen inte kan lämna en våldsam partner. Alla dessa människor skadas av det nuvarande regelverket.
Vi är en röst för både boende och bostadssökande. Vi vill ha en rättvis hyressättning, rörlighet på bostadsmarknaden och mer byggande. Vi tror att det går att skapa en bostadsmarknad som gynnar alla, där bostadsköer inte behöver finnas. Vi vill ge mer egenmakt och frihet till människor att kunna bestämma över sin bostadssituation, och vi är övertygade om att det bästa sättet att nå det målet är genom marknaden.
Vill du också se riktig förändring och en bostadspolitik som gynnar alla? Stötta i så fall vårt arbete genom att dela vårt material på sociala medier, bli medlem kostnadsfritt eller supporter för 29 kr per månad!